Den här mamman blir snart tokig!

Vilken början på denna vecka....jag blir snart tokig, börjar vissa stunder tvivla på min mammaroll samtidigt som jag vet att jag är en bra mamma. Men hon driver mig till vansinne vissa stunder och hon är bara 2år nu. Hur ska inte detta vara om säg 10-12år?! Jag vet ju själv hur jag var i tonåren, har jag fått detta för mina synder kanske?!
Förlåt mamma och pappa, hur orkade ni? Det är helt otroligt, men sen i nästa stund när man får en go puss och kram, så är allt glömt. Vad konstigt det kan vara....man får nästan dåligt samvete för att man brusade upp och inte bara lät det vara. Men det är väl detta alla föräldrar går igenom....trotsåren och det stämmer blir det bara värre och värre med åren.....herregud säger jag, men detta ska vi klara. Eller hur Embla?
Du vet att mamma älskar dig, (sträck ut dina armar och säg så här mycket), då vet du hur mycket mamma älskar dig!
 
Igår började dagen med att jag satte på henne en kjol, hon är ju tjej ju, så någon gång kan hon väl ha kjol. Nej då, hon slet och drog och försökte få av denna så snabbt hon bara kunde. När detta inte gick så blev hon tokig, la sig ner och skrek och drog ännu mer. Tills jag tog av den och hon började lugna sig lite. Men då vara nästa moment, vad ska vi ta istället? Hon ville ta sina blommiga short och ute visade temperaturen på ca10grader. Svårt att förklara detta för en 2-åring som har fått springa hela sommaren naken eller med lite kläder på sig.
Så här lät det:
- Den ja ha, och så tog hon tag i shortsen.
- Men Embla älskling, det är kallt ute och då fryser du.
- Den ja ha, den ja ha....
- Embla, det går inte, vi får ta långa byxor istället...
- DEN JA HA!!!!!
 
Slutade med att det blev grin igen och en mamma som blir tokig....men till slut blev det långbyxor....men då kom vi till nästa moment....strumpor....och samma sak igen.....men denna gång: inte ha!
 
Det var igår och idag är en ny dag.
Trodde jag....men imorse gick det inte ens att få upp henne ur sängen. Hon sprang tillbaka två gånger och la sig på täcket i sängen. Ville inte alls gå upp, utan på tredje försöket fick jag upp henne i alla fall. Flöt på ganska bra tills vi kom till att borsta tänderna, byta blöja och ta på kläder. Hon vill inte göra det själv och jag får inte göra det heller. Då är det inte lätt.
Så idag fick jag bära runt på en skrikande och sparkande tjej som inte ville göra något, ända ut till bilen och försöka spänna fast en slående och sparkande tjej i sin stol är inte alltid lätt. Speciellt inte om spännet fastnar och det inte går att få ner bältet. Skitstol säger jag, får nog ta och byta stolarna i bilarna nu.
Så Embla grinade på ena hållet och jag på det andra. Tills vi till slut fick fast bältet och kunde åka till dagis. Väl där framme, så får jag världens goaste kram och puss och en hejdå vink med ett leende. Denna mamman smälte i alla fall.....
men att det ska vara så här nästan varje morgon, jag älskar henne över allt annat, men hon gör mig tokig....
och nu sitter jag här och längtar tills jag får nästa puss och kram....älskade lilla Embla.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0