Äntligen tillbaka....

Så nu har jag äntligen hittat tillbaka igen. Fick lite skäll att jag inte uppdaterat på länge!
Har bara inte haft lust eller tid, men jag ska förhoppningsvis ändra tillbaka det igen.
Har hänt så mycket på sista tiden, både gott och ont.
Vi har haft en sjukvinter, S har magsjuka och jag har haft ögoninflammation. Embla har varit eller är förkyld, men det är väl alla barn hela vintern det.
 
Vi har äntligen fått tag i vårt drömhus och flyttat in. Det är så fint och vi stormtrivs.
Det är fortfarande en del att göra på det, mest lite här och där. Källaren går framåt, men det kommer att dröja innan allt vi vill göra är klart, Det där med pengar ni vet....
Utsidan kommer vi att börja med så fort vår och sommar kommer. Taket behöver läggas om, men vi har bra vänner så det är snart klart. Vi tackar verkligen för all hjälp vi får av alla....
 
Och med att vi fått tag i vårt drömhus har vi därmed sålt vår bostadsrätt. Känns så fantastiskt bra att vara därifrån och vi saknar det inte överhuvudtaget.
Så fort vi gick in i huset så kände jag ett sånt lugn, det har jag inte känt på länge. Kändes som om man var befriad, om ni fårstår vad jag menar.
Vi flyttade först och städade när det var tomt, och så fort jag kom tillbaka fick jag tillbaka den där känslan bara jag såg huset. Ont i magen och illamående. Att människor kan vara så elaka och vilja skada andra.
Så det är så skönt att ha Embla därifrån och till ett område där jag tror att vi kommer trivas bra.
Var över och sa hej till grannarna och de var mycket trevliga och längtade tills Embla kunde komma ut och leka och springa över till dem =)! Lite skillnad på grannar det....
 
Det har även hänt mycket med vår stora lilla tjej. Vart tar tiden vägen? Hon är redan 1,5 år och det går fort fram nu. Hon pratar mer och undrar mer. De sista dagarna har jag hört "va e de?" Det är så sött att hon vill veta mer och sitter så där undrande när hon frågar.
Hon har ju även ett humör, men det är ju bra hör jag hela tiden. Visst, hon vet vad hon vill och hon kommer att vara bestämd längre fram. Men åt andra sidan är det inte lika kul att ha en grymt trotsig tjej varje dag som man måste välja sina fajter med. För det inte alltid kul att vara den elaka mamman som säger nej till allt. Känns som vissa dagar gör jag inget annat. Har ju även fått lägga henne i sängen vissa dagar och bara få gå därifrån, för att sedan ta upp henne och låta tårarna rinna för att få ut allt. Så tar hon sin lilla hand och torkar bort dem, då kan man inte vara arg längre. Hon är så förstående min lilla tös.
Andra dagar är helt underbara, då sitter vi och lekar eller myser i soffan. Men det är ju så livet är, allt är inte alltid på topp eller botten. Man måste få uppleva det båda för att uppskatta de stunderna.
 
Men en sak är säker, jag älskar min lilla stora Embla mer än livet kan ge mig. Jag gör allt för dig och du är det bästa som hänt mig och S. Älskar min familj och jag önskar mig ingenting annat i livet....eller kanske en sak, men det får komma när det kommer =)!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0