Syskonmys!

Trodde inte att det skulle gå så lätt som det har gjort mellan Embla och Idun. Visst, det är svartsjuka och man måste verkligen passa hela tiden. Kan inte släppa Embla själv, hon förstår ju inte hur hårt hon klappar eller att hon kan skada Idun. Det är inte lätt att bli storasyster när man snart är 2,5år, när man själv fortfarande är liten fast nu får bli stor. Det är viktigt att komma ihåg det, att hon är liten fast stor.
 
Embla ska titta på bebiiiisen hela tiden, det är vad hon kallar Idun. Hon ska säga god morgon varje dag, hejdå när hon ska gå och hej igen när hon kommit tillbaka. Och under tiden när hon är hemma ska hon titta på bebisen.
Det är så gulligt att se och det värmer så gott i mammas hjärta. Blir tårögd bara jag tänker på det.
 
I morse så satte jag Idun i hennes babysitter för att hjälpa Embla att klä på sig till dagis. Vilket pappa skulle göra visade det sig sen ändå. Hon sprang ifrån mig, har väl lärt sig att mamma inte kan hänga på. Men hon sprang då bort och hämtade en pippibok som hon la hos Idun, satte sig sedan bakom och gungade på lite.
Jättestolt och hon sken som en sol. Det är min tös det =)!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0