Vattkoppor

Det är så synd om Embla nu. Började ju med vattkoppar i onsdags natt och hon får nog bara mer och mer tror jag. Och det är ju lika mycket i kroppen som utanpå. Tycker så synd om henne. Hon varken äter eller sover bra. Får sova någon eller två tre timmar i stäck, sen bara skriker hon och rullar runt. Vi får knappt röra i henne ibland, men hon ska ändå vara nära. Det kliar så mycket på henne och det syns att hon lider med det.
Vi försöker att smörja henne med kylbalsam, potatismjöl och zinkpasta. Sen tar vi duschar emellanåt med.
Inatt blev det dusch och sen fick vi sätta oss i soffan och se på tv och äta majskrokar innan hon till slut somnade om igen. Blir så ledsen av att se henne må så här, men det är ju bättre sägs det att få vattkoppar när de är små. Men ändå, jag kan ju inte förklara för henne att det kommer att gå över. Kan bara krama om henne och säga att jag alltid finns här och älskar henne.
Får så dåligt samvete över att jag måste sova och jobba och inte kan vara hemme med henne. Men hon har ju pappa hemma hos sig och jag vet att det går galant. Men bara känslan att inte kunna vara där är jättejobbig. Men efter idag är jag ledig i tre dagar och då ska jag allt vara hos henne.
Älskar dig tösen mig och jag finns alltid här för dig, även om jag inte alltid är hos dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0