Första badet i poolen

Farfar ville så gärna få bada med lilla Embla. Så vi frågade när vi var på Bvc vad som gällde. Bara det är över 28grader och helt rent så ska det gå bra. Så vi åkte dit en kväll och tänkte testa vad hon tyckte om detta.
Hon fick på sig små badtrosor som var helt underbart söta. Sen åkte grodhandduken på. Får ju inte frysa de 3meter som det är mellan huset och poolen. Sen fick farfar ta henne och försiktigt bada med henne. Det var så skönt tyckte hon, låg verkligen och njöt hela tiden. Men sen blev det lite kallt och hon fick komma upp igen. Det var inte populärt, det var ju lite kallare i filten än i vattnet. Var nog runt 32grader i poolen då. Så jag var inte populär förrän jag hade fått på henne kläder, filt och hon fick mat. Då var hon heltnöjd igen.
Så himla duktig min lilla tös som bara var 9dagar gammal när hon fick sitt första poolbad...


       


Träffa familjen...

Vi var och hälsade på hos kusinerna. Det var mkt uppskattat av Jonatan som hela tiden ville hålla i henne. Så himla söt och go var han mot henne. Frågade om hon ville leka med honom, vi försökte förklara att hon är för liten. Så han blev lite ledsen för han trodde inte att hon ville leka med honom. Inte lätt för en 3-åring att förstå allt.





Efter besöket hos kusinerna åkte vi till farmor och farfar. Var lika uppskattat besök det. Embla är första tjejen på den sidan, så hon kommer att bli så bortskämd. Men hon klagar nog inte på det. Hon har verkligen fått världens bästa familj på båda sidor. Är så glad för att jag har er alla =)


Sov ställningar...

Hon har provlegat på sitt babygym nu, var inte så roligt första gången. Andra gången gick det bättre och nu går det bra om hon själv vill det förståss. Hon har ju en vilja som inte är av denna jord. Det har ju kommit en ny till hushållet som bestämmer hur det ska vara nu. Kanske inte så farligt, men nästan. Men hon är för underbar för att det ska spela någon roll.



Hon har redan sina favorit sovställningar. Den hon väljer först är med båda händerna vid ansiktet. Den andra då trycker hon upp ena handen i ansiktet. Kan ju inte vara bekvämt, men tydligen är det för henne. Hon är lika rolig varje gång hon gör så. Händerna får inte vara under täcket, det går hon inte med på. De ska vara helt fria, om hon inte fryser för då går det bra.

 


Mys hemma =)

Nu har vi äntligen kommit hem och kommit iordning. Allt går jättebra. Hon sover bra på natten och även under dagen. Hon gör väl inte så mkt mer än sover, äter och bajsar. Men det är ju det bebisar gör.
Hon är iallafall världens finaste och underbaraste flicka. Och bara vår, kan inte bli bättre än så här.
Älskar dig tösen min över allt annat här i världen. Fast din pappa är där och strider om första plasten i mitt hjärta. Så ni får båda plats på första plats. Älskar min lilla familj ända från marken till himlen och tillbaka =)

Så under dagarna när hon är vaken passar vi på att mysa. Fast vi myser även om hon sover...
Kan inte motstå att mysa med henne, går bra en stund att vara därifrån sedan måste man få sin dos av mys igen.



   


Syrran kom på besök

Syrran fick äntligen komma på besök, hon har tyvärr varit sjuk och inte kunnat träffa sin systerdotter.
Minna var oxå med på besöket, men hon var nog inte lika road som sin mor. Det var inte kul när hon inte fick all uppmärksamhet. Sen var stor hon såg ut brevid Embla, hon som annars är så liten.
Tiden går så otroligt fort fram, man får verkligen ta vara på tiden.
Fick även presenter:
- 4st helt underbara snuttefiltar som är med överallt.
- en filt/skötunderlägg till skötvätskan. Helt underbar och den har mkt använbar och kommer att vara det i fortsättninge oxå.
- en blöjtårta =)! Så himla fin och snygg gjord. Hon är verkligen hur bra som helst på att komma på saker och sedan göra de helt perfekta.




Vår prinsessa har äntligen kommit =)

Nu äntligen har vår underbara prinsessa kommit till världen. Det blev en liten Embla som vägde 3670g och var 51cm lång. Hade mkt svart hår på huvudet och är så otroligt vacker.

Det hela började söndagen den 17juli när vi var hos syrran för att fira Neo. Vid lunchtid så lossnade en del av slemproppen, men sen var det inte så mkt mer än så...än! Vi åkte hem på kvällen för att se finalen i damernas fotbolls-vm. Vid 21-tiden började det komma lite värkar som blev lite mer och mer.
Gick och la oss vid midnatt, sedan började värkarna komma allt närmare. Vid 2-tiden ringde jag in till förlossningen, då var det ca.10min mellan värkarna. Vi gick upp och satte oss vid tv:n, var tvungen att tänka på något annat mellan värkarna än klockan. Vid 4-tiden ringde vi in igen och sedan åkte vi iväg. Kom in till ca:0430 och blev undersökta då. Hade bara öppnat mig 1cm och mina värkar var bara pinvärkar, alltså de gjorde ingen nytta. Så då fick jag citadon ifall vi skulle vara tvugna att åka hem och komma tillbaka igen. Men vi slapp åka hem, utan fick ett nytt rum istället där vi skulle få vila innan allt satte igång. Fick en morfinspruta för att kunna hantera den smärtan, fick även en annan spruta som jag inte kommer ihåg varför jag fick. Sen en tablett ifall jag skulle bli illamående. Sov ungefär 2h, var vaken 1 och sen sov en till.
Efter det så ville barnmorskan att vi skulle röra lite på oss, för att försöka sätta igång det hela.
Kom tillbaka till 16 och blev undersökta vid 18-tiden. Nu visade det sig att det hade hänt något. 
Värkarna var tätare och jag hade öppnat mig mer. Men för att bedöva smärtan lite, så fick vi gå in i duschen och spola varm vatten. Var så behagligt och det hjälpte verkligen. Klarade av att stå där en timme, sen gick det inte mer. Kom ut och vi fick ett förlossningsrum vid 21-tiden. Fick då lustgas och tyckte först att det inte var nåt. Tog igen och var helt borta. Kändes precis som när man är stupfull och inte vet vad man gör, samtidigt som hjärnan har precis koll på vad som händer men kan inte förmedla något. Konstig känsla, blev lite illamående men även det hjälpte. Blev allt tätare mellan värkarna hela tiden. Senare på kvällen steg bebisen hjärtslag och barnmorskan kom in, jag fick 2st panodil för att jag hade lite hög temperatur.
Vid 23-tiden gick jag på toaletten en sista gång, när vi kom tillbaka till rummet så kom det en läkare dit och sa att vi skulle göra ett ultraljud för att kolla hur bebisen låg. Som de befarade låg hon med rumpan ner, alltså skulle det bli ett akut kejsarsnitt istället. Var inte lätt att slppna av och ta in allt detta i mitt skede.
Låg och skakade av chock och var mer eller mindre helt borta. Men läkaren och barnmorskan var jättebra och tog bra hand om mig. Vi åkte in till operationssalen och där fick jag dropp, smärtstillande och en ryggmärgsbedövning, för att kunna vara vaken under tiden. Narkosläkaren var jättebra och jag fick ett sånt förtroende för honom. Kände mig verkligen trygg där inne. Stefan var självklart med hela tiden, annars hade jag inte klarat av allt detta. Han var ett sånt stöd under hela tiden och jag är så glad att jag har honom. Kan inte önska mig något bättre. Han var hela tiden med och höll min hand och andades med mig. Hämtade dryck och allt sånt. Helt prefekt med andra ord. Älskar dig så mycket.
Födde en perfekt liten lite tjej vid 01:44 och de la henne vid mitt ansikte så jag skulle få se henne. Underbar liten varelse. Var så skönt att höra skriket när hon kom ut, det var nog då jag slappnade av för första gången.
De tog sedan henne för kontroll och Stefan följde med dem. Jag blev kvar för att bli ihopsydd och sedan förd till uppvakningen. Kom dit vid 02:50 och trodde då att Stefan och Embla skulle vara där. Men de var de inte, utan de skulle ringa och kolla om jag var redo. Tiden gick och inget hände. Jag frågade nog var 10min, var hemskt att bara ligga där och vänta. Jag visste ju inte om allt hade gått bra eller inte.
Men vid 03:40 kom de äntligen, min perfekta lilla familj.
Där låg vi kvar till ca:0530 och sedan blev vi förda till avdelning 11. Där skulle vi få spendera vår tid tillsammans för att lära känna vår lilla tjej.

Senare på tisdagen kom mamma och pappa på besök. Fick så mycket fina presenter och det var så skönt att se dem. Hade självklart ont och fick sitta i rullstol när vi skulle åka och äta lunch.
Så bara ta sig ur sängen var ingen lätt sak, man ska verkligen vara glad över att man är så frisk som man är annars. Var inte lätt att inte få använda magen när jag skulle röra mig, utan bara armar och ben.
Men jag är så tacksam för att allt gick så bra som det gjorde. Och att Embla var frisk, det var det enda som var viktigt.
Senare på kvällen kom Stefan föräldrar och farmor, var även skönt att träffa dem.
Vår lilla tjej kommer att bli så bortskämd, men det hör ju till =)!

Onsdagen var vi själva och det var så skönt. Bara koncentrera sig på att bli bättre och lära känna vår prinsessa. Allt gick sakta men säkert åt rätt håll. Amningen var nog det som var det svåraste, trodde inte att det skulle vara så svårt som det var. Men allt blir ju bättre och man lär sig mer med tiden.

Torsdagen blev vi utskriva, både jag och Embla klarade våra test =)!
Vi ska dock tillbaka till röntgen för en rutinkontroll för hennes höfter. Alla som föds med kejsarsnitt får tydligen göra det, men det är bara skönt att verkligen kontrollera så allt är bra.
Sen blev det hemfärd och det var så skönt att komma hem igen.

Det enda vi kände efteråt var: varför kände ingen barnmorska i tid att hon aldrig har legat med huvudet neråt? Två barnmorksor på gripen har jag ju sagt att hon var fixerad, men den sista vi var hos kunde rucka på henne. Det stod i vår journal, så de på förlossningen visste det. De misstänkte även att hon låg med rumpan ner redan på eftermiddagen på måndagen. Men det kollades inte förran vid midnatt. Hade det bara kollats i tid hade jag förmodligen sluppit 12 dagar övertid och 26h med värk. Men visst, det är lätt att säga det efteråt, men det är ju ändå deras jobb. Ska inte klaga för mkt, blir inte bättre av det. Men till nästa barn ska jag begära ett sent ultraljud för att vara på den säkra sidan. Vill inte vara med om detta en gång till.
Men jag fick världen bästa Embla av allt detta, så därför var det värt det.
Jag älskar dig min lilla vackra tös...



 


Den eviga väntan...

Nu har det gått 7 dagar över tiden och pyret vill inte komma ut. Vi klarade iallafall att gå över den 13 juli, som är min systersons födelsedag. Det hade inte varit så roligt att ha samma dag, så det är ju positivt iallafall.
Men det är inte roligt längre, har ont emellanåt och speciellt på natten nu. Inte kul att gå upp ur sängen på natten, men vad gör man inte när man måste springa på toa hela tiden.
Börjar bli, eller rättare sagt är jobbigt att gå och vänta nu. Längtar så efter pyret och jag vill att du ska vara hos oss nu. Väntan är nog mest jobbig just nu, att inte veta och inte ha kontroll är jättejobbigt.
Pyret kommer när han/hon vill, jag vet, men just nu känns det som att den aldrig kommer. Jobbigt med alla som tjatar hela tiden, gör si och gör så, har ju försökt nästan allt och inget hjälper.
Försöker att vara positiv, men det är svårt. Jag om någon, och självklart S, vill ju ha vårt pyre hos oss nu.
Kom ut nu älskling, vi längtar så efter dig. Du är så älskad och omtyckt redan =)!


I väntans tider...

Jag eller Vi väntar och väntar och väntar på pyret nu, men väntan är inte rolig längre.
Pyrets bf var igår, alltså den 7juli, men pyret ville inte komma ut.
Tror att den har det så bra där inne att den vill stanna lite till.
Bara jag kunde få veta exakt vilken dag pyret har tänkt sig att komma, så kan man ju ställa in sig på det.
Men den här eviga väntan, den är så totalt jobbig. Men visst, det finns ju fördelar med att den är kvar där inne ett tag till. Men bara inte för länge hoppas jag.
S har sagt till pyret att den får komma på lördag natt, så vi får väl se om den lyssnar bättre på sin pappa än på sin mamma. För just nu har vi ett trotsigt barn där inne, om det nu går att vara trotsig innan man ens är född =)!
Men jag längtar bara så mkt efter dig pyret, jag vill veta vad du är för en sötnos.
Du är så efterlängtad och älskad redan, så det är bara att komma nu.


RSS 2.0